Efter fyra månader i Sverige är vi nästan återanpassade till den svenska livstilen, men det finns väl fortfarande saker som fortfarande känns annorlunda. En av de sakerna är lite otippat den svenska trafiken.
Efter att kört bil i New Jersey (det biltätaste området i USA efter New York och Los Angeles) borde det vara "piece of cake" att köra i lilla Sandviken, men så är det inte.
Jag har listat en del krångliga svenska trafiksituationer som jag måste hålla reda på när jag kör runt här på dagarna.
1. Bilen som vi köpt har växelspak, i USA körde vi en automat och det gick fort att vänja sig vid den bekväma körningen. För ett tag sedan hamnade vi bilkö på E4:an söder om Stockholm, jösses vad jag fick växla hela tiden, in med ettan upp till tvåan och så ibland in med trean innan det tog helstopp och jag skulle lägga i ettan igen. Behöver jag påpeka att min körning blev ganska ryckig. I USA var det bara att gasa och bromsa.
2. Högerregeln. I Sverige måste man lämna trafik från höger företräde, vilket i teorin inte är så svårt men det är inte alltid lätt att veta om man är på huvudled och kan köra eller om man måste stanna. I vissa korsningar stannar billisterna i alla fall trots att de har förtur, så kallade små lokala regler som ingen utomstående förstår sig på. I USA fanns det alltid ett trafikljus eller en stoppskylt som reglerade trafiken.
3. Cyklister och gångare som har förtur på cykelbanor. Här i Sverige är det ju populärt att cykla överallt, vilket är trevligt. Men som bilist är det viktigt att visa dem hänsyn. I USA fanns inte så mycket cyklister att ta hänsyn till så det är en del av bilkörningen som jag är ovan på.
4. Parkera i New Jersey (detta gäller inte New York) var aldrig svårt. Väl tilltagna parkeringsluckor anpassade för alla stora familjevanar skulle jag tro. Här är det oftas ont om plats och det är trångt mellan och bakom bilarna. Det verkar som om vi i Sverige prioriterar gröna ytor runt affärerna istället för ordentligt med parkeringsmöjligheter.
5. I Sverige (åtminstånde på landsbygden) är bilister inte vana att köra i mycket trafik. De är vana att ha hela vägen för dem själva och inte behöver visa hänsyn till andra bilister. Så när det trots allt blir trafikstockning som till exempel efter ett sportevenemang, funkar inte kugghjulsmodellen eller man blir inte insläppt när man blinkar och vill byta fil.
6. Medan vi var borta har också vägverket passat på att byta ut hastighetsbegränsingarna och lagt till nya skyltar. Detta har säkert sina orsaker men för oss billister har det väl egentligen bara blivit krångligt. Tidigare kunde man ju lista ut om det var 70 eller 90 trots att man missat en skylt på vägen. Men nu vet man inte om man få köra i 100, 90, 80 eller i 70. Jag har är dock inte orolig utan tror att det snart ska kännas lika naturligt att köra här hemma som det gjorde innan vi flyttade.
Och en bedrövlig röra bakom garaget.
Vardagsrummet före: Bruna tapeter, gammalt och missfärgat furutak, träfärgade golvlistor och utslitna och vattenskadade fönsterbrädor.
