Mina Lovikkavantar från Lovikka.Det sägs att detta är den kallaste vintern sedan man började göra officiella mätningar och då är det tur att jag har riktigt varma ullvantar, ett par äkta Lovikkavantar för att var mer exakt.
Det var den unga Erika Aittma som skapade Lovikkavanten i slutet av 1800-talet och hon stickade och tovade vantar för att tjäna lite extra pengar till familjen och hushållet. De blev snabbt populära i runt om i byarna kring Lovikka på grund av att de är både varma och slitstarka. Erika lärde alla som ville att sticka Lovikkavanten och hantverket lever fortfarande kvar bland invånarna i Lovikka. Bland annat har Lovikkas hushållsförening varumärktskyddat vanten, det innebär att Lovikkavaten ska vara tillverkad i Lovikka och på ett traditionellt sätt (fakta hämtad på Lovikkas hemsida).
Hur kom då jag över ett av dessa eftertraktade gosingar, ja det var nog mer av en tillfällighet. Vi var på semester i norra Sverige och hade bokstavligen vägarna förbi. Vi stannade hemma hos en kvinna som stickade vantarna för husmoderföreningen men som hade lite försäljning till oss turister på sommaren. Jag minns inte hur mycket jag betalade men det var inte mer än att jag hade tillräckligt med kontanter på fickan.
Visst är det kul med ursvensk och levande hantverkstradition i en tid då slit och släng och massproducerat dominerar på marknaden.
Verkligen underbara! Får mig att tänka på barndomen, fast då var man mest frustrerad över att det fastnade snöklumpar i tovningen när man var ute och lekte, hihi!
SvaraRaderaSkulle också kunna tänka mig ett par Lovikka, men har bara ett par vanliga billiga tumvantar från sportaffären. - Jag har en tendens till att slarva bort en eller båda, så jag får köra lite budgetvariant.
Må så gott!
/Anna-Karin