Om en vecka (den femte) ska vår container anlända Sverige enligt flyttfirman. Sedan ska den transporteras upp till Stockholm med tåg för att därifrån skickas vidare med lastbil till oss. Jag kan inte nog uttrycka hur mycket jag längtar efter mina saker, eller våra saker borde jag skriva. Det är ju lika mycket Davids saker.
Det kanske låter som jag är väldigt materialistisk och lite är jag nog det. Det finns så mycket komfort och välbehag i att omgärda sig med sina egna bekanta saker. Jag längtar till exempel fruktansvärt mycket efter min egen säng. Jag hade samma känsla när vi flyttade till USA innan vi kunde packa upp sakerna i huset vi hyrde.
Vissa av sakerna har faktiskt ett mer emotionellt värde än monitärt, till exempel kommer med flyttlasset min scrapbook (mitt halvfärdiga fotoalbum) som jag arbetat med under hela vår vistelse i USA. Tänk er hur mycket tid jag har lagt ner på den och vilket trevligt minne den kommer bli när den är klar.
Problemet är att så länge vi inte har någon egen bostad kan vi inte plocka ut alla lådor och möbler, vi har helt enkelt ingen plats för dem i lånelägenheten. De har sagt att det finns möjlighet att plocka ut vissa lådor när flyttlasset anländer, men hur och vilka vet jag inte. Allt det övriga kommer sedan att förvaras i en lagerlokal tills vi kan ta emot alltihop på en gång.
Hur går det med bostadssökandet? Några objekt att titta på?
SvaraRaderaJag är också nyfiken!
SvaraRadera